Ambulans till akuten
Igår kväll när jag skulle natta hugo så började jag känna mig super hungrig. Emil hade redan somnat så jag kunde inte be honom ge mig mat. Men direkt efter att hugo hade somnat la jag honom i han säng och gjorde flingor och fil till mig och åt.
Men hungern övergick till oerhörde smärta. Jag fick som panik och väckte emil jag viste inte vad jag skulle at mig till. Jag vred och vände på mig och bad honom ringa ambulansen. Efter ett tag så gjortde han det och jag fick prata med en sköterska och säga vart jag hade onte. Det var i magen, bröstkorgen och i ryggen.
På en skala från 0 till 10 så hade jag 10ont. Jag hade aldrig haft så ont.
När ambulansen kom så fick jag gå till båren och då gjorde det ännu ondare Jag bara skrek av smärta. Det är säker så här det känns att föda barn tänkte jag och det tror jag fortfarande. Eller nej kanske inte men ändå.
Emil fick stanna hemma med hugo. Så jag åkte in till akuten och på vägen så spydden ajg jätte mycket. Man kunde verkligen se vad jag hade ätit. Plus att det kom på hela mig.
Smärtan gick inte över när vi kom till sjukhuset och men jag lugnade ner mig så blev smärtan hanterbart. Dom la mig i en korridor men efter ett tag så somnade jag. När jag vaknade så hade jag inte så ointe längre så jag la mig på sidan men då kom det tillbaka. Jag la mig på rygg igen och efter en stund kände jag ingen längre och jag kunde röra mig normalt.
Jag frågade en läkare när jag kunde få prata med någon och han sa att det skulle ta 3-4 timmar eller mer. Så jag bestämde mig för att åka hem.
Men ingen kunde hämta mig så jag fick ringa efter en taxi. Skit läskigt. Jag har aldrig åkte taxi och verkligen inte ensam. Men det gick bar som tur var och det kostade mig 250kr att åka hem. Svettigt.
Nu mår jag iallafall bra och min pappa gissade på att ajg hade blivit matförgiftad. Jag hade ätit kyckling och curry baguett och den majonäsen i den var antagligen dålig. Hoppas attd et är det och inget annat. Skönt att vara frisk igen.
Men hungern övergick till oerhörde smärta. Jag fick som panik och väckte emil jag viste inte vad jag skulle at mig till. Jag vred och vände på mig och bad honom ringa ambulansen. Efter ett tag så gjortde han det och jag fick prata med en sköterska och säga vart jag hade onte. Det var i magen, bröstkorgen och i ryggen.
På en skala från 0 till 10 så hade jag 10ont. Jag hade aldrig haft så ont.
När ambulansen kom så fick jag gå till båren och då gjorde det ännu ondare Jag bara skrek av smärta. Det är säker så här det känns att föda barn tänkte jag och det tror jag fortfarande. Eller nej kanske inte men ändå.
Emil fick stanna hemma med hugo. Så jag åkte in till akuten och på vägen så spydden ajg jätte mycket. Man kunde verkligen se vad jag hade ätit. Plus att det kom på hela mig.
Smärtan gick inte över när vi kom till sjukhuset och men jag lugnade ner mig så blev smärtan hanterbart. Dom la mig i en korridor men efter ett tag så somnade jag. När jag vaknade så hade jag inte så ointe längre så jag la mig på sidan men då kom det tillbaka. Jag la mig på rygg igen och efter en stund kände jag ingen längre och jag kunde röra mig normalt.
Jag frågade en läkare när jag kunde få prata med någon och han sa att det skulle ta 3-4 timmar eller mer. Så jag bestämde mig för att åka hem.
Men ingen kunde hämta mig så jag fick ringa efter en taxi. Skit läskigt. Jag har aldrig åkte taxi och verkligen inte ensam. Men det gick bar som tur var och det kostade mig 250kr att åka hem. Svettigt.
Nu mår jag iallafall bra och min pappa gissade på att ajg hade blivit matförgiftad. Jag hade ätit kyckling och curry baguett och den majonäsen i den var antagligen dålig. Hoppas attd et är det och inget annat. Skönt att vara frisk igen.
Kommentarer
Postat av: Jenny
Nää sofia, bra att du mår bättre idag iallafall
Postat av: Johanna
Ojdå.. tur att de inte var nått värre. Blev lite rädd när ja läste överskriften hehe.. men hoppas du mår bättre nu gumman ;D
Postat av: Per
tråkigt att höra, skönt att de e bra nu iaf.
Postat av: Sara
Det kan ha varit ett gallstensanfall oxå. Jag fick det och det var ungefär som du beskrev det. Jag trodde jag skulle dö.
Trackback